AV CLARA BLOCK HANE
SKULPTÖREN CARL ELDH hade just kommit hem från sex år i Paris när han 1905 fick ett prestigeuppdrag. Bara 32 år gammal hade han blivit utsedd till att smycka Nordiska museets huvudportal.
Slutresultatet skulle komma att bli rikt på symboler, med allfadern/guden Oden och Moder Svea med följe högt ovanför besökarna, men den första uppgiften gällde att skapa sex fasadstatyer som varken skulle föreställa kungar, drottningar eller gudar – utan det arbetande nordiska folket; på den norra sidan en spinnerska, en skogsarbetare, en fiskare och på den södra en moder med ett barn, en bonde och en bergslagsman.
Arkitekt Isak Gustaf Clason ville att de alla skulle få varsitt skriftligt budskap, och Carl Eldh hade genom konstnären Richard Berg lärt känna August Strindberg – som dessutom brukade spatsera förbi Eldhs ateljé på Narvavägen 21. Alltså fick Carl Eldh i uppgift att fråga honom. Strindberg tackade ja och skrev tre rader för varje person. Spinnerskan säger att ”Sagor jag täljer att arf sitt de unga minnas må” och fiskaren kommenterar sin yrkeskårs utsatta liv: ”List mot list, lif för lif, oviss vinning”.
Under hösten och hela året därpå lossades, hissades och höggs sten från Roslagen och Sörmland till portalstatyerna. Carl Eldh behärskade själv inte konsten att hugga dem, och därför skapade modellören Johan Lindström gipsfigurer som stenhuggare Oskar Sundström använde som för laga. Det är han som pryder omslaget till denna tidning – för Sundström fick i uppgift att hugga in sig själv och finns bevarad vid den högra trappan innanför vestibulen på en kolonn.
Hur kan det komma sig att man vid förra sekelskiftet hade råd att flytta hela hus till Skansen och bygga det enorma och rikt utsmyckade Nordiska museet?
När vi nu knappt har råd att underhålla dem?
ÅRETS FÖRSTA NUMMER av Artur har husen som tema och är faktiskt en skamlös appell. Få andra museer i världen har ett fastighetsbestånd som byggnadsminnen är överväldigande och allt måste förstås liknar Nordiska museets – antalet kvadratmeter kulturbyggnadsminnen är överväldigande och allt måste förstås tas om hand. Skansen räknar till 365 byggnader på en yta lika stor som Gamla stan. I summan ingår en brunn – men också Sagaliden, Skogaholm, Solliden, Skånska gruvan och hela Biologiska museet.
Båda museerna har underhållsplaner med cykler för decennier framöver, men år efter år måste åtgärder skjutas upp för att medlen inte räcker. Trots den påtagliga inflationen de senaste åren har de offentliga medlen till Skansen och Nordiska museet (som båda är stiftelser, varken statliga eller kommunala museer) inte räknats upp de senaste åren – varken av den förra eller den nuvarande regeringen. Och kostnadsökningarna slår extra hårt mot byggbranchen eftersom mycket material tidigare importerades från Ryssland.
Så det finns rationella skäl till att underhållsskulderna ökar snarare än minskar, men ändå är det en gåta: hur kan det komma sig att man vid förra sekelskiftet hade råd att flytta hela hus till Skansen och bygga det enorma och rikt utsmyckade Nordiska museet?
När vi nu knappt har råd att underhålla dem?
Under årets första månader kommer vår programverksamhet handla om allt från störtade monarkier till hur planeten kan räddas, stora konstnärskap, svensk husmanskost och Toast Skagen. Därtill vill vi påminna om syftet med Nordiska museets & Skansens vänner – inte att komma billigast in på museerna utan att vi ska stötta dem.
Nu finns det en möjlighet att göra det också som företag.
Hugg i för alla husen!
