Det senaste året har Skansen genomgått en omorganisation som gjort lika ont som den varit nödvändig. Artur har träffat Maria Groop Russel och Eva Ramberg för att prata om Skansens stora rustning för framtiden och om deras planer och drömmar för friluftsmuseet.
AV CLARA BLOCK HANE ILLUSTRATIONER: ELISABET ERICSON
DÅ OCH DÅ I LIVET händer det att allt ställs på sin spets; en en förändrad familjesituation, en flytt eller annat uppbrott som ger ett tydligt före och efter. Däremellan kommer en påfrestande tid av omställning, som att rensa ut en hel garderob av minnen och vanor för att se vad som ska bort och vad som behöver en annan plats i den nya tillvaron. Men när allt är klart blir det ofta ganska bra, ibland till och med bättre.
Kanske är det så det varit för Skansen under det senaste året. Friluftsmuseet har genomgått en stor omorganisation som skapat oroväckande rubriker, så Artur-redaktionen frågade sig: Vad är det som händer på Skansen? Vad är meningen med operationen? Och hur kom mer den att märkas för oss stamgäster?
En solig höstdag går jag därför till Sagaliden för att prata om Skansens satsning på framtiden med vd:n Maria Groop Russel och Eva Ramberg, som är chef för museiområdet. Allt medan barn och vuxna vandrar runt i den av årstiden färgsprakande parken.
SOM SÅ OFTA började det med maten. Innan Ramberg och Groop Russel tillträdde kring årsskiftet 2023–2024 hade den dåvarande ledningen och Skansens styrelse beslutat att ta ett större tag kring utbudet av mat och dryck. Målet var att göra vistelsen härligare, att se till att hunger fick besökare att komma till Skansen snarare än att gå härifrån.
– Skansen är till för alla. Därför måste det finnas mat och dryck i alla prisklasser för alla tillfällen, från våfflor och hamburgare till julbord och fina middagar för den som har något att fira. Att mat och dryck inte var en viktigare del av en institution som berättar om våra traditioner och vår kulturhistoria – det var ju ett slöseri. När vi började fanns det många behov, och särskilt skriande var Solliden och Galejan, som är båda är ikoniska delar av Skansen men inte höll måttet längre. De prioriterades i ett första steg, minns Maria Groop Russel.
Man sa upp eller förhandlade om avtalen med flera restauratörer, satsade på matställen i egen regi och satte i gång den stora renoveringen av Solliden, som var slitet, omodernt och inte heller så inspirerande rent matmässigt.
– Man var inte nöjd med kvaliteten. Med egen personal får vi kontroll över vad som serveras, och det är också pengar in, en chans till ett överskott som vi kan investera i museet och djurparken, förklarar Maria Groop Russel.
Som det är nu kommer 23 % av intäkterna från statliga anslag, 55 % från entréavgifter och 22 % måste dras in på andra sätt. Skansen äskar årligen ökade anslag för att kunna ta hand om sin underhållsskuld och för att utveckla verksamheten, så att intäkterna kan öka men har hittills fått nej. Kulturdepartementet ställer krav på ökad finansiering från sponsorer, men också det kräver insatser.
– Vi kan inte stå med mössan i hand och vädja om stöd till det akuta, utan måste kunna säga ”Vi satsar nu och vill ni hänga med på vår resa så är ni välkomna – men vi tänker bestämma riktningen och innehållet”. Skansen är ett museum, med allt vad det innebär, och vi som arbetar här gör det med integritet – oberoende och med mål att innehållet ska vara intressant och engagerande för samtidens och framtidens besökare, säger Maria Groop Russel.
EFTER ATT HA GÅTT igenom utbudet av mat och dryck fortsatte man med samma grundtanke inom Skansens alla andra områden, och nu skedde arbetet parallellt. Det vi besökare först märkte var en tydligare satsning på barnen, med ett uppdaterat utbud och fri entré för barn under 15 år i sällskap med en vuxen. Hösten 2025 firade Skansen för första gången Halloween – till förfäran för några och till glädje för desto fler. Bara ett år senare är succén ett faktum – under Halloween- och Allhelgona-helgen 2026 har Skansen har haft 10 000 besökare dagligen.
– Barnen blir Skansen-ambassadörer i sina familjer. De är framtidens besökare, men satsningen på barn handlar också om att få ut kunskapen vi har, förklarar Eva Ramberg.
Nu är ju Halloween alls inte nytt i Sverige, och Skansen har historiskt haft som tradition att vara först med det nya. Långt innan den 6 juni blev Sveriges nationaldag firades här Svenska flaggans dag på initativ av Artur Hazelius, som grundade Skansen 1891. Han träder nu in i vårt samtal på Sagaliden, för Skansenledningen menar att deras mest grundläggande uppgift är att i Hazelius anda ta hand om det som tidigare generationer skapat, med mål att lämna över stafettpinnen i bättre skick än de fick den.
– Man ska komma ihåg att Artur Hazelius var visionär, full av nya idéer om hur man kan förmedla kunskap. En viktig fråga för oss var ”Vad var Skansen för Hazelius?” säger Maria Groop Russel och svarar sig själv:
– Samtidigt som tiden förändras skulle man bevara den. Artur Hazelius ordnade fester och skapade en nationell samlingsplats för firande av högtider. Skansen var en levande plats där vi skulle förstå oss själva; Hazelius ville samla alla människor och lägga till det som tiden ger. Det är fantastiskt – och det är ju så det är här.

MED STADGAR OCH URKUND som bas formulerade ledningen tre övergripande uppdrag. Det första är att bevara och utveckla Skansen för kommande generationer. Det andra är att Skansen ska tillgängliggöras för fler.
– Här finns så mycket kunskap, möjligheter och upplevelser. Människor behöver Skansen – och vi behöver människorna. Det leder till det tredje: vi ska skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar ekonomi med ökande intäkter så att vi kan utveckla Skansen. Det kan tyckas vara enkelt, men jag har anklagats för att vilja göra om Skansen till ett tivoli, säger Maria Groop Russel.
Håller du på att göra om Skansen till ett tivoli?
– Nej, det gör jag inte, men affären måste gå ihop. Skansen behöver inte gå med vinst eftersom det inte finns ägare som kräver utdelning, men vi måste gå med överskott så att vi kan bevara, för annars finns det risk för att Skansen känns bedagat och förfallet. Det ska vara fint när man kom mer hit, man får passa sig för att man vänjer sig vid att stora områden har underhållsskulder, säger hon.
SÅ VAD HÄNDER när hela karusellen är klar? Ett tydligt mål är att arbeta för att Skansen ska följa med i tiden och vara redo för nya generationers behov av berättande.
– Museer är utmanade platser för förändring, eftersom uppdraget är att bevara, men det är i utveckling som kraften finns. Om man tittar på andra friluftsmuseer, som Jamtli i Östersund och Den Gamle By i Danmark, så ser man att de jobbar med sin utveckling utifrån kärnuppdraget – och det kan vi också göra. Vi har fått kritik för att vi stänger hus här på Skansen, men det har ju pågått i decennier. Vi var tvungna att säga att nu räcker det – nu måste vi göra på ett annat sätt. På sommarhalvåret är det otroligt många besökare, men på vinterhalvåret betydligt färre, så en fråga är hur skapar vi känslan av öppet även när det är lite folk, säger Maria Groop Russel.
– I museidelen finns inarbetade sätt att förmedla kunskap, många av dem härliga, men det invanda blir till last om man blir bunden till ett ”så här har vi alltid gjort”. Det kan bli för invant och för personberoende, för vad gör vi när den som det hänger på slutar? Tıdigare har alla öppna hus varit bemannade, men nu har vi riggat Stenstugan så att barn kan leka där obevakat, så som lek egentligen kräver. Våra hus brukar vara välstädade, men så såg det ju inte ut, så i Hornborgastugan, där man kan titta in genom en glasdörr, är det nu rörigt och odiskat, säger Eva Ramberg.
Vad menar ni när ni säger museiområdet?
– Det är samlingen, byggnaderna, trädgårdarna och den kulturhistoriska kompetensen. Nu har vi rustat det området, satt det mer i centrum för att kunna göra nya saker med trovärdighet. Det är kanske inte så det har känts för våra medarbetare under vintern och våren, men det här är en satsning på kärnan i berättelsen Skansen.
PÅ DET SKANSEN som Maria Groop Russel kom till i januari 2024 fanns många idéer och önskemål om förändring, men ingen samlad plan för hur de skulle prioriteras, finansieras eller genomföras. Dessutom ökade personalkostnaderna år efter år – kostymen var för stor för plånboken och prognosen såg inte bra ut.
Ledningen frågade sig därför hur det skulle se ut om alla områden fick sparkrav, men också utvecklingskrav. Det ledde till att alla befattningar och arbetsbeskrivningar gicks igenom, och att många skrevs om. Nästa steg var det som kanske väckt starkast känslor, att de flesta av guiderna fick halvtidstjänster. Merparten av dem arbetar nu heltid under sommarhalvåret och i december, och är lediga några månader däremellan.
– Det är det ju inte alla som applåderar för, säger Eva Ramberg och konstaterar att några blev nöjda men att andra blev besvikna eller arga, för vad ska de göra resten av året?
Ja, vad ska de göra?
– Några pluggar, andra har egen verksamhet, men för många är det såklart tråkigt att arbeta på sommaren när andra är lediga och att vara ledig när andra är på jobbet, så vi förstår att det är svårt. Det hade varit härligare att höra efter vad var och en ville, men en solig och inte alltför varm sommardag kan vi ha 10 000 besökare, och en regnig dag i november bara 600. Vi har inget annat val än att anpassa tjänsterna efter verksamheten.
Beskeden ledde till att en del tackade nej till sina omgjorda tjänster, somliga för att gå i pension eller för att de ändå hade känt att det var dags, andra för att de hade fått ett oattraktivt eller för ekonomin ohållbart erbjudande.
– Lämnar man med känslan att ”jag är inte med på det här, jag checkar ut” är det ju tufft. Några sitter kvar på tjänster som de inte är nöjda med, och det är ju också svårt, säger Eva Ramberg.
EN ANNAN FÖRÄNDRING är att vissa enheter slagits ihop eller bytt namn, och att museiområdet har fått en struktur som mera liknar andra museers. Syftet är att Skansens alla delar (djurparken, museiområdet, evenemangen och stödfunktioner som ekonomi, HR och fastighetsunder håll) ska jobba med en gemensam riktning och samma mål.
– Vi behövde rannsaka våra begrepp. Vi pratar om att ”levandegöra”, men det finns flera sätt att göra. Vi talar om ”autenticitet”, men när vi skapar bilder av livet förr är de ganska statiska. Vi säger att vi ”jobbar tillsammans”, men våra enheter behöver vara mycket mer i synk. Ibland har det känts som att evenemangen, restaurangerna, djurparken och museet levde helt olika liv, vilket lett till friktion kring vad som är prioriterat och varför, säger Eva Ramberg.
– Nu har vi en plan och gemensamma mål för det interna samarbetet och kan börja fråga oss: Vad är det vi gör här? Hur möter Skansen-besökarna det? Om vi struntar i vilken enhet som gjort vad – hur känns Skansen när man kommer hit? säger Maria Groop Russel.
VÄDRET OCH ÅRSTIDERNA går inte påverka, men det finns sätt att jämna ut besöksflödet. Ett är att få folk att komma till Skansen för att umgås och äta, ett annat att nå en verksamhet som pågår just när det inte är skollov, nämligen skolan. Vilket Skansen redan gör, men oftare genom skolutflykter under för- och sensommar än genom bokning av kunskapsprogram under årets kallare månader.
– Många tror att vi kastat ut kulturhistorisk kunskap till förmån för lärarkompetens, men det stämmer inte. Vi hade för få bokade skolvisningar och det berodde inte på att våra kulturhistoriker inte är kompetenta. Frågan är mera: vad erbjuder vi och hur passar det i gällande läroplaner och skolans mål? Vi har många skolklasser som går runt här, men vi vill få in dem så att de också bokar program, förklarar Eva Ramberg.
– Här kommer vi tillbaka till Artur Hazelius idé att berätta om vårt gemensamma kulturarv. Ett friluftsmuseum har låg tröskel, det är både ute och inne, man kan prova och göra. Vi kan ta emot många fler skolbesök och det är jätteviktigt för framtiden. Det finns otroligt mycket att förmedla om historia, hållbarhet och artbevarande här på Skansen, och barns rätt till kultur är en demokratifråga, menar Maria Groop Russel.
UNDER VINTERN 2026 pågick förhandlingar och under våren kom beskeden om nya tjänster, omplaceringar och i vissa fall avslut. 70 tjänster om formulerades, 70 togs bort och 39 nya tjänster tillkom.
– Omorganisationen har påverkat alla här – det har varit en krävande och utmanande tid, med mycket oro och ett omfattande arbete, säger Eva Ramberg, som nu ser fram emot att arbeta i den nya organisationen.
Var det nödvändigt att göra allt samtidigt?
– Allt på Skansen hänger ihop och därför behövdes en övergripande struktur. Vi kan inte välja mellan djurparken, trädgården eller byggnaderna – allt måste utvecklas parallellt. Så nej, vi hade inte kunnat göra en sak i taget, och det vi gjort är inte tillräckligt. Nu har vi en investeringsplan för alla områden, men ska vi ställa om djurparken på riktigt behövs helt andra summor, säger Maria och tillägger:
– Vi ville åt helheten och därför valde vi ett samlat grepp. Det blev en utdragen och i delar smärtsam process, och det nya började gälla ganska brant inför sommaren. Men nu är det klart – nu har vi en plan som är begriplig för våra medarbetare och som vi kan jobba gemensamt med. Det är enormt bra för Skansen.
Vad har varit det värsta med omorganisationen?
– Att verksamhetens behov ibland krockar med enskilda människors behov. Det är alltid värst när människor blir ledsna; det är det som känns och påverkar vardagen mest, säger Eva Ramberg.
Vad har varit roligast?
– Alla de som blev glada, som antingen tyckte att deras nya uppgifter var spännande eller förstått vad vi gör och varför, och att vi rekryterar viktig kompetens och har en gemensam plan för Skansens framtid. Redan under hösten har det märkts i arbetet, utbudet och bland besökarna.
– Det är ju väldigt mycket roligt som händer här på Skansen.