Dag som natt vakar han över Nordiska museet och alla dess besökare – KUNG GÖSTA allmänt kallad Gustav Vasa-statyn, som fyller 100 år idag! Kl 14.00 den 22 maj 1925 avtäcktes Milles imponerande sex meter höga staty – skänkt till Nordiska museet av vår styrelseledamot industrimannen Helge Ax:son Johnson. Han var de första hundra Vännerna i Nordiska museets & Skansens vänner, och ledamot i styrelsen från grundandet den 19 december 1918, och i många år framöver. Vilken gåva till museet och vilket avtryck från vårt samfund, som bara funnits ett drygt år när donationen gjordes 1920.
Statyn vars upphovsman är Carl Milles är utförd i ek av finsnickare Hjalmar Fredriksson, dekorerad av Olga Milles och ihålig inuti. På baksidan finns en vackert utformad skylt om gåvan och donatorn. Tidigare stod en magrare och äldre version av Gustav Vasa på samma hedersamma plats, men man tyckte att den kung som grundat Sverige och med vilken Nordiska museets historia börjar borde vara ordentligt kraftfull, och det kan man väl hålla med om? Hipp Hurra för Gustav Vasa-statyn och för allt Vännerna gjort för Nordiska museet genom åren – gåvor för miljontals kronor och så mycket omsorg och historia bakom. Så naturligtvis bad vi Kung Gösta om en intervju!
Käre Kung Gösta, vill Ers Kungliga höghet berätta något om vad som hänt under de 100 åren på museet?
– Ojoj, var ska jag börja? Det har varit en del gästabud här under åren, alls icke blodiga som 1520, utan fredliga kalas med sång, mat och dryck. Det var lustigt när det fanns en luftballong som undersåtarna kunde fara opp i, och när de drogo in självkörande droskor – bilar kallas de. Det mest märkliga är väl att minsta dräng nu har en liten ask att ta porträtt med, helst av mig förstås.
Ers Majestät, hur ni hamnade här?
– Artur Hazelius såg mig som den viktigaste konungen i Svearikes historia, det hade han rätt i, men de hade gjort en stod av gips som vittrade sönder. Inte var den smickrande heller, så gammal och svag jag såg ut. Inför invigningen sa Milles till Svenska Dagbladet att ”En av mina vänner, en konstnär, förklarade för några år sedan att han skulle slå ihjäl mig om jag ändrade på den gamla Gustaf Vasa. Nu har jag gjort det, men hoppas ändå att få leva. Jag har i varje fall uppmanat honom att uppskjuta dådet, tills han övervarit invigningen och fått se den nya Gustaf Vasa.” Milles fick leva, så grann jag blev!
Milles fick leva, så grann jag blev!
Vad är den vanligaste missuppfattningen om Kung Gösta?
– Dagligen undrar långväga turister var mitt skepp är. Vasaskeppet har intet med mig att skaffa! En så sjöoduglig skuta – eller ska jag säga SKATA – hade jag aldrig låtit bli byggd!
Vad är det värsta som hänt Konungen?
– Sedan Kristian II och det förargliga att min sonsons skepp bärgades från havets botten är det farsoten ”pandemin”. Det var som i graven här! Alls icke behagad var jag av bron mitt emot, ett fasligt väsen när den byggdes. Men den blev ståtlig och god för alla som spatserar sämre, och ger en stilig vinkel när man tager porträtt av mig.
Vad tänker Ers Kungliga Höghet om inskriptionen på Ers Höghets rygg?
– Det minns jag väl inte vad som står där. Jag är en person som blickar framåt!
Vad tycker besökarna om Ers Höghet?
– Haha, de vill alla ta kort på mig, men i receptionen kan de bli sura om besökarna går först till mig. Fast värdarna är bra folk allesamman, rådiga och kunniga. Flera av dem ska jag ta in i mitt riksråd när det blir dags igen.
Planerar Ers Majestät alltså att bli regent igen?
– Många barn tror att det är jag som är konungen, rimligen eftersom jag är störst. Så barnen får jag med mig. Barnen är framtiden och att ha barn omkring är det bästa jag vet, har själv tio egna, men de har svårt att hålla sams. Erik spärrade in Johan som senare hämnades med att förgifta honom med ärtsoppa. Äter jag aldrig sedan dess!
Den konung ni har nu är en bra karl, inga krig och dalkarlarna håller sig lugna. Man märker att han har respekt med sig, för när den danske kongen var här förra våren försökte han inte spärra in den svenske en enda gång, som den räven Kristian II gjorde med mig.
Vad anser Kung Gösta om sina övriga efterträdare?
– Det är svårt att minnas alla, men den ni har nu är en bra karl, har hållit sig kvar längre än jag till och med! Folk har haft det gott under hans tid, gott om mat, inga krig och till och med dalkarlarna håller sig lugna. Man märker att han har respekt med sig, för när den danske Konungen var här förra våren försökte han inte spärra in den svenske en enda gång, så som den räven Kristian II gjorde med mig.
Vad hoppas Ers Kungliga Höghet på för de 100 åren härnäst?
– Nu när ryssen mopsat opp sig borde vi nog ha en Kalmarunion ändå, fastän att det skulle vara jag som bestämde och inte dansken. Vår styresman här på museet är danska – jag skall nog fråga henne om hon är med på ett enat Norden igen. Oavsett vilket ser jag fram emot nästa hundra!
FOTNOT: Kung Göstas något otydliga och ålderdomliga tal har tolkats av Mattias Cederström, enhetschef för värdar på Nordiska museet.
Inskriptionen lyder: A.D. 1904 BEGYNTE TILL KONUNG GÖSTAS ÄRA ARBETET MED DENNA STOD. A.D. BYGGNEDS STODEN PÅ DENNA PLATS. A.D. 1920 ÖVERLÄMNADE MED FRIKOSTIG HAND HELGE AX:SON JOHNSON GÅVOBREV TILL NORDISKA MUSEET FÖR ATT STODEN MÅTTE SKÄRAS I EK MÅLAS OCH FÖRGYLLAS. HEDER OCH TACK VARE DONATOR! EN DEL AV EKVIRKET SKÄNKTE GREVE MAGNUS BRAGE. I KUNG GÖSTAS PANNA BEFINNER SIG ETT STYCKE AV DEN EK HAN SJÄLV PLANTERAT VID RYDBOHOLM. SNICKRAD ÄR STODEN I ÅTVIDABERG SKUREN AV CARL MILLES MED HJÄLP AV HJ. FREDRIKSSON FÖRGYLLD AV J. P. LARSSON. SLUTFÖRT BLEV ARBETET A.D. 1924 I KONUNG GUSTAFS No 17de REGERINGSÅR DÅ GUSTAF UPMARK VAR NORDISKA MUSEETS STYRESMAN.
