Med sin make grundade hon Nordiska museet, och 152 år senare har Sofi Hazelius äntligen fått ett rum upp kallat efter sig. En salong med flödande dagsljus, möjlig att hyra för möten och tillställningar – och bekostad av Nordiska museets & Skansens vänner.
AV SOFIA HILLER
I nordiska museets södra flygel tänkte sig arkitekt Isak Gustaf Clason ett kafé för museets besökare. Han gav den därför höga, vackra spröjsade fönster med låg bröstning för att kaffedrickande museibesökare skulle kunna njuta av utsikten i tre väderstreck – mot öst, syd och väst, där solen ses gå ner i Nybroviken.
Men något kafé blev det aldrig – utrymmet kom att användas till allt från registrering till föremålsvård, museibutik och klassrum för ukrainska skolbarn. Tack vare 2024 års gåva från Nordiska museets & Skansens vänner har nu Clasons ursprungliga planlösning återställts till en salong om 130 kvm, med flödade dagsljus och möjlig att hyra för möten och tillställningar.
Salongen tillägnas Sofi Hazelius, (1839–1874), som grundade Nordiska museet tillsammans med sin make, men sorgligt nog avled i barnsängsfeber tre veckor efter sonen Gunnars födelse. Sofi Hazelius var också ovärderlig för uppbyggandet av den första utställningen, men först nu har hon förärats ett eget rum. Detta är inrett av Note Design Studio under ledning av Vanessa Gandy, chef för Museiupp levelsen på Nordiska museet. Västgötska Kasthall har bidragit med mattor och småländska Gamla har renoverat stolar i en modell från 1907 som ursprungligen tillverkades av dem. Också Nordiska museets egen verkstad har bidragit med möbler.
– Att utveckla Sofis salong har varit en upptäcktsresa i museets historia – från Isak Gustaf Clasons för hand gjorda ritningar, till symbolik och en färgpalett hämtade ur arkiven och museibyggnaden. Det ärga de koppartakets mintgröna nyans har fått rama in och framhäva portalerna och symmetrin, i en färgsättning inspirerad av Karin Larssons manér att använda kontrastfärger i portaler, berättar Vanessa Gandy.
Som krona på verket hänger Per Södermarks oljeporträtt av Sofi Hazelius från 1867, skänkt av Sofis svärdotter Gina Hazelius och 153 år efter att museet grundades har Sofi äntligen hittat sin plats.
